Dracaena Marginata - trial & error

En av många mäktiga ampelliljor
75cm hög - och växer

Elitloppshelgen är varje år lika med den stora omskolningen av krukväxter, företrädesvis maffiga ampelliljor. Har ju drivit upp flertalet generationer på de plantor jag skaffade för ett antal år sedan. Ren linjeavel - släppa fram några stänglar emellanåt, sen noppa sticklingar från olika moderplantor och tussa ihop i småkrukor efter behag. Börjar bli ett gäng nu... en 17-18 krukor iallafall. Från nysatta skott till snudd på meterhöga buskar.

Men i år sket det sig med liljorna - lagom till Olympiatravet var det läge att toppa de större exemplaren, och de hade inte hämtat sig tillräckligt för att tåla en omplantering. Det får bli en senare fråga. De senaste småttingarna lär ju skolas om till midsommar iallafall.


Temat för dagen blev istället att fortsätta driva projektet:
att lista ut hur katten en beskär och förökar en kantdracena - Dracaena Marginata.
Har en handfull trearmare som börjar likna trollsvansar - små tofsar på jättelånga stammar. Jättefula, och i stort behov av toppning för att få fler förgreningar på varje stam - i bästa fall en tre stycken per toppning.

PROBLEM:
Ingen har en aning om exakt HUR en går till väga. Och om de vet, tänker de fan inte dela med sig. Mina googleskills ger inte mer specifikt än "toppa med en ren kniv och föröka med toppskottet". Glasklart!?
Vart i hela Hellsingland på plantan lägger en snittet?
Hur fan ska skottet rotas?
osv, osv...
Inte ens min mamma kunde finna på råd i sina gamla blomsterböcker, och då är det pyrt läge.
Här återstår bara den hårdkokta metoden: Trial & Error..!

Resultatet av den första toppningen.

Tog resolut fram Roomies stora brytbladskniv och tvättade av bladet... drog tre djupa och snittade av en decimeter under nedersta bladvarvet.

Drog en rövare på det vekaste exemplaret, och det verkar ha fungerat. Efter några veckor verkar något vara på G, förmodligen ett nyskott inom kort!

En stor spricka, och en mindre på motsatt sida - lovande!

Kontroll av det första toppskottet.

Efter en knapp veckas lufttorka och ett par-tre veckor i vatten har det hänt saker. Gissningsvis håller den på sätta rötter... men faen vet!

Så till skillnad från stackars Commander Crowe fick den här skånken startförbud i helgen. Ingen rotning i mylla kommer ifråga förrn jag vet om det är rot eller röta på pinnen!





Eländet får stå och gona till sig i vatten en vecka till - överlever den åker den i mylla senast om söndag.
Här ska banne mig på sikt drivas upp träd!
Saknar fortfarande den yuccapalm jag tiggde åt mig från nybilshallen på volvo för en 10 år sedan (den passade bättre i mitt badrum än i containern), sen den gick om intet i en av Stockholmsflyttningarna.

Och fräckare än att köpa sig ett nytt träd, är att tillverka ett eget... ska vi ge det en 3-4 år?

God växt, lille skottspoling!

Pretentious... Moi?!?

Nåväl, jag överlevde inträdet i sektor 30+. Helskinnad dessutom. Helskinnad, förutom andra blessyrer än en absurd och övergripande skrivkramp. Textuellt utarmad på bred front. Vet inte hur många gånger jag skrivit en rad - suddat en rad... skrivit en rad, sedan suddat en rad... skrivit en rad... osv osv i all oändlighet. Ingenting har lämnat mitt bord på 4-5 veckor, förutom fakturor som kan avkodas med OCRnummer. I övrigt har allt varit blankt. Från längre löptexter hela vägen ner till SMS. Från myndigheter till familjemedlemmar. Ber om kollektiv insekt.

Men säg den skrivkramp som inte ett par glas vin kan avhjälpa!
Och det där med vin förresten... såhär på den andra sidan 30 får en väl ta och krypa till korset. Varje gång jag bohemiskt ylat att jag är såååååå fantastiskt dekadent, och snart bortom all räddning när jag dricker mig rusig på jästa druvor för att hålla förståndet i schack... mitt i veckan, gärna innan lunch. När jag dricker flera glas vin på sängkanten för att i över huvud taget kunna falla i sömn... så ser det väl i själva verket ut ungefär såhär:


Ett väl avvägt mousserande, upphällt i kristall från Villeroy & Boch cutlery... presenterat på The Roomies handmodifierade Shabby Chic-möbel, inköpt vintage. Intaget under duntäcke, lutad mot uppfluffade kuddar märkta Flora Danica med laptopen i knät, med vilken jag scannar av vilka av mina fd. grannar i Stockholm som kränger sina bostadsrätter - och till vilket pris. Championkatten spinner i fotänden, den lokalt producerade veden sprakar i den öppna spisen... i min centrala trea, inom gallergrindar och dubbla portkoder.

Lite såhär lever jag inom lykta dörrar, när ingen ser på.
Ähmenvafan, ni ser ju... tjänstemannadotter Olofsson har sedan födseln en pretention i blodet. Den där bohemiska imagen... det är fan mest yta. Det finns en snorkig rackare därinne som vill ut.

Men visst händer det, att jag tar mig en tetra med sugrör och kryper ner på trasmattan för att vältra mig i egenmäktigt konstruerad ångest... eller en liten okynnesfylla för att fira hur fantastisk min uppenbarelse är, och sedan tala om det för mig själv. The glory of vuxenfestis!

...med en klar smak av druva, som The Roomie skulle sagt.

Hur som hafvre - rätt sunkigt blir det, när en gör allt annat än hårinpackning med tetravin.

Sen har jag fasen den här på lager - sort of rock bottom. Har däremot förekommit fler gånger än vad som borde vara möjligt...

Isvinet, that is.
På det dåliga viset... inte det exklusiva vi vanligtvis förknippar med Eiswein, utan sponken av ett billigt rödtjut som frysts ner i tärningar för att bli matlagningsvin.
Det har hänt att Yours Truly i desperat lönndom stått och hackat upp dessa avfällingar till dryckjom i dricksglas. Det finns texter här i världen, som inte gärna låter sig skrivas... Katalys anbefalles!



Så, på förekommen anledning... JA! Jag ÄR en pretentiös jäkel, kommer alltid att vara.
Det är ingenting jag söker... det liksom bara... blir till? Men om en är såhär pass liten på jorden, är det ens fulla rättighet att sätta näsan i vädret i hopp om att hålla den ovanför ytan.

Dessutom kör jag Ford - det kommer för alltid ligga mig i fatet, hålla mig jordad.