Think Pink

Apropå det där med blomster förresten... så är de en snudd på färglös historia. Bara gräs som aldrig blommar. Ampelliljor och dracenor frodas mest i någon slags fyra nyanser av grönt, och vid sidan av dem har jag bara succulenter. Eller ja... tre av krukorna är ju novemberkaktus, men de gills inte eftersom de aldrig blommat. Trots att de stått utomhus sommartid.

Alltså; fem nyanser av grönt. Så trist att en bågnar! men helt i linje med min ehe... anspråkslösa, jordnära personlighet. Den jag medvetet odlat, that is.
När jag kommit ut om mina allmänna pretentioner, kan jag lika gärna fortsätta. Jag gillar rosa!

Lite som rosorna här, en fantastisk bukett jag fick när jag fyllde 30. Blev helt begeistrad av färgen på dem och beslöt att ingripa med mina gröna fingrar. Inspirerad av den här berättelsen, väl värd att läsa från början till slut, och följa framöver.



Men trots all ansträngning och goda intentioner - mina rosor växte inte alls upp till buskar... utan vissnade, ruttnade och fick spinnkvalster. RÖV!  I jakt på en mer rosenskimrande vardag har jag fanimig uppgraderat min kroppsnära målarlåda från dramatisk... till ROSA. Ett enkelt vis att alltid ha rosenskimret med mig - jag målar det på mig själv, direkt på kroppen.

Inte helt oväntat anser jag att det naglarna som är det fina i kråksången, flinet i glädjebägaren.
Vid sidan av mina tatuerade underarmar är pyntade naglar det som är lättast att själv få syn på i påklätt läge. Till rosa klädedräkt är det fortfarande en lång desensibilisering, vissa ränder blir svårare att få ur...
Så jag skred äntligen till verket och köpte mig en Princesses Rule! från det bekanta O.P.I!

Det här har varit en het önskan sedan jag snodde iväg trotjänaren Altar Ego efter att det snappat tjyvluft i korken och tjocknat ihop. Sorgen var tvehågsen - färgen var otroligt fin till min hy... men det var ju ett förjävla lömigt namn! Därav vandrandet kring het gröt mapett lack som heter Princesses Rule! Royalism är inte min grej, och rosa prinsessor har väl legat feminismen till last så det räcker redan, utan att jag blir en vandrande arketyp. Men å andra sidan... så har vi en kvinnlig tronföljare på G, och min Roomie är trots allt en av många "Daniel från Ockelbo" - det går visst ett tjog på dussinet av dem... så jag låter detta passera.
The nailpolish... it's so pretty!

O.P.I Stay the Night
(Mariah Carey collection)

Oh, well... den enas död - den andras bröd.
Denna omstrukturering ger att min lillasyster nu är införlivad i nagelpyntets förlovade sfär... självfallet via O.P.I.s Liquid Sands.

Det var dit de fick vandra, de färger som skulle överglänsa min persona. Syrran ser ut som en fantastisk amazonkvinna och har pluggat musik på folkis = kan ta avsevärt mer "drama" än mig.
Hon förärades den lila Can't let Go och vampigt rödsvarta Stay the Night. Den senare fick redan första kvällen följa med på kalas - jag ler och nickar belåtet...

For the Record: min blåställskompanjon Get Your Number behåller jag. It's fabulous!
Likaså det sobert bruna My Private Jet, det har jag på mig när jag går på trav. Dessutom absolutely smashing under ett tunnare lager av Princesses Rule!



Brun och grön tillsammans med rosa är en favorit, och tjipp, så var vi tillbaka till gröna växter på brun stam med en het önskan om rosa blomning. Cirkeln är sluten.