Vegansk saffransglass: Seahorse Palomino

Efter helgens mickelsmässiga födelsedagschilifest hos mina hipsterkompisar i Sätra råder ytterligare förfrågan på glassrecept. Hemgjord glass är ju en synnerligen lämplig födelsedagspresent när det kommer till matglada kökspretton, så jag och mitt skägg kokade samman tre kryddiga smaker och tog med. Men som det sägs: så många glassvänner - så lite glass... Bäst jag delar med mig av receptet på glass till de som inte hade lyckan att knipa ett smakprov.

Jag döper ju ofta mina glassar, mest för att roa mig själv. Då idén till den här kläcktes under en sort of semiotikföreläsning känns det berättigat att gå till botten med etymologin, lite mer explicit. Hästar, de äter havre, och om glassen är tillverkad på havreprodukter är hästtemat givet. Tillsammans med havssalt får vi alltså en sjöhäst, och är hästen dessutom gul är det sannerligen en palomino.
Et voilà - Seahorse Palomino!

Mellan steg 1 och 2: Palominoglass innadamakin!

DU BEHÖVER:

1½ dl havremjölk (1.4 %)
1 1/4 dl strösocker
1 knivsudd vaniljsocker
1 pkt saffran (0.5 g)
-----------
3 dl havregrädde (20 %)
-----------
havssalt


HOW 2 DOING:

1. Blanda mjölk, socker och kryddor i en kastrull. Värm försiktigt (havreprodukter bör inte kokas upp) under omrörning tills sockret löst sig.

2. Tag kastrullen åt sidan. Rör ner kall grädde - den kan behöva vispas lätt för att få helt slät.

3. Kyl blandningen i vattenbad. Rör regelbundet och byt vatten några gånger för att snabbare dra värmen ur blandningen.

4. Smaka under tiden av den svalnande massan med havssalt efter behag. Observera att salt-/sötmabalansen upplevs annorlunda vid olika temperaturer.

5. När massan kallnat under rumstemperatur, ställ i kylskåp och låt vila och svälla under natten för bästa konsistens. Vid akut glassnöd - gå direkt till steg 6.

6. Kör härligheten i din glassmaskin!
(har du ingen glassmaskin, frys i bunke och rör i den ett par-tre gånger i timmen under ett par timmar. den/de sista gångerna - ge den gärna en slutlig genomkörare  i mixer/matberedare.)

KAFFEglass: Gevalia Finest (+ Instant & Finlandica)

På förekommen anledning kommer recept på en tämligen studentvänlig glass.
En sådan med KAFFE i. Koffein och socker i samma bägare - what's not to like?

DU BEHÖVER TYP:
2 dl grädde (40%)
2 dl mjölk (3%)
1 tsk vaniljsocker
-----------
3 äggulor
1 1/4 dl strösocker
-----------
~ 2 msk frystorkat kaffe (snabbkaffe)
(1-3 nypor flingsalt)

HOW 2 DOING:
1. Koka upp grädde, mjölk och vaniljsocker snabbt under omrörning. Ställ åt sidan.

2. Vispa äggulor och socker VITT och pösigt.

3. Häll den svalnade gräddmjölken över äggvispet, rör samman. Häll tillbaks blandningen i kastrullen.

4. Tillsätt torkat kaffe efter behag.

5. Värm sakta tills den sjuder och tjocknar - när den stannar kvar som en simmig hinna på baksidan på en sked är den klar. Detta sker vid ca 85 grader och blandningen får absolut inte koka.

6. Kyl kastrullen i kallbad. Byt kallvatten fler gången, och rör regelbundet för att dra ur värmen.

7. När massan kallnat under rumstemperatur, ställ i kylskåp och låt vila och svälla.

8. Nästa dag (eller när du tröttnat på att vänta) - kör härligheten i din glassmaskin.
(har du ingen glassmaskin, frys i bunke och rör i den ett par-tre gånger i timmen under ett par timmar. den/de sista gångerna - ge den gärna en slutlig genomkörare  i mixer/matberedare.)


Variationer:
Gevalia Instant
Raska dagar med stor kaffenöd: använd bara steg 2, 3, 4 och 8.
Eventuellt kan kaffet i steg 4 behöva lösas ut i en skvätt uppvärmd mjölk.

Gevalia Finlandica
Tribut till en finsk kollega från tiden på Volvofirman, som berättade om hur att dricka kaffe med en salt. Under steg 4 - tillsätt också gourmetsalt efter behag, allt från en knivsudd till ett eller flera kryddmått.

Think PINK, think SMULLON! (recept på rosa glass)

Long time, much hysteria, no see... Har varit en tuff, fattig, nervös sommar i väntan på Resten Av Livet som komma skall. Har ägnat mig åt smultron. Ty smultronplock är terapeutiskt, gott och gratis. Har alltid gillat smullon, tror det har något med hästar att göra...
Fördelen med att syssla med hästar är att en kommer ut i skogsmark, ty hästar bor i skogen. Och i skogen finns det smullon! Massvis av röda, solmogna pärlor till smultron. Jajaja... Bortsett från Östermalm n' such må det vara generell sanning, att hästar bor i skogen... men under min tid i Stockholm innerstad såg jag varken till smullon eller skogsmark kring Ryttis. Åtminstone inte i den utsträckning jag är van vid hemifrån uppväxten i Gästrikland.

Och jävlar i min själ vad det har ryktats hästar och plockats smullon i trakterna kring Gävle och Sandviken! Till häst, eller som det hela började - på cykelturer med pappa som liten lintott (pappa fyller förresten år idag - GRATTIS PAPPA!). Utflykt med stålhästen, liksom. Senare kom dessa att sammanfalla;
- cykla till stallet (en hederssak, en livsstil)
- sitta av och plocka smullon under ridturen
- slänga cykeln i diket och plocka i vägrenen på vägen hem.
...or all of the above.

Poängterar dock att det sistnämnda borgar för varselklädsel... lätt att få skrämselhicka och självaste röven bortkörd när en skuttar kring i diket. Reflexväst på!

Parallellslalompolare i bärskogen: lilla Alvina

Sen är det fan inte optimalt att plocka bär med en häst i andra änden snöret heller. Dra åt Hellsingland vad jag grälat och fräst på den gode Hot-Spot som ettrig 10-åring - han trampade för bövelen ner alla bären! Gick där och smaskade grästuva som om det inte fanns någon morgondag... -muttrar-

Och det har väl inte blitt ett dugg bättre de senaste 20 åren... snarare värre. Hästarna har blivit större och bängligare med tiden.

 Bortsett från en liten Alvina - en meter hög och en jäkel på blåbär... smidig som en vessla och liten nog att plocka över ryggen på om hon mot förmodan stod i vägen. Brief companionship, men fortfarande bästa bärponnyn hittills.



 Annars gör en fan bäst i att reka läget från hästryggen - och sen återvända för skörd utan det fyrbenta åbäket, och för den delen - giriga stallkamrater... Smullonställen hålls hemliga av ett skäl!
Alla mina smultron- och vildhallonställen jag vittjat i år är gamla ridvägar, eller vägar som leder till stall där jag haft ärenden. Hörde till exempel att min gamla ridlärare har smullon ute vid hagarna på gårn... inte fullt så hemligt, men väl värt resan ändå. Går ju att plocka i sämre sällskap än betande hästar, menar jag.

Smullon plockas bättre med stålhäst än pälsig dito.

Klart är däremot att en inte plockar smullon bilburen hur som helst. Mig har det hänt två gånger:
- till frukost under en förmiddagsföreläsning under sommarterminen, juni 2011
- försommarresearch av Gävles mognadsgrad på smullon inför midsommar, maj 2013

Och research är A och O när det kommer till smullon!
Genom ett antal välplanerade fältstudieresor jämte kännedom om de geografiska förutsättningarna och gällande väderprognoser kan en hålla sig flytande på nymogna smullon genom en hel säsong. Plocka gläntorna först och skuggkurvorna sist liksom.

Från blom till rubinpärla - det gäller att scanna av sina smullonställen regelbundet för att ha koll.

Tack vare way too much fritid (läs: brist på studier, pengar och hästar) i sommar, har jag kunnat bedriva djuplodande studier i smullonfloran, och därmed bland annat säkrat en större mängd bär redan till midsommartårtan. Och stort tack till Statoil Hagaström för att ni säljer vispgrädde rakt över disk vid midnatt på självaste midsommarkvällen... I ren tristess uppviglade jag ett inbördeskrig över midsommar, vilket... eh... kostade hela den första tårtan på slagfältet. Tur jag hade JÄVLIGT många smullon...

Kitch de la kitch à la Sommar: Smullonglass och Smullonstubbe

Till den egentliga saken
- jag lovade häromsistens en häst- och fikabekant receptet på smullonglass.
Vilket förresten är mitt basrecept på all gräddglass. Med smärre justeringar beroende på lust och smaktillsats. Ofta på en höft. Och jag har rätt breda höfter... kalla det hellre grundskiss än recept.

Har dock vissa grundläggande parametrar i ryggraden under höftsvingen:
Äggulor, grädde och socker ger substans och krämighet åt glassen, och värma smeten får proteinet att börja koagulera (= ökad krämighet) samt sockret att lösa sig (= mindre risk för iskristaller). Sort of... tror jag.
Oh yeah - somliga menar att den yttersta proportionen i gräddmjölken är 3 delar grädde mot 2 dela mjölk. Vid högre koncentration av grädde ökar risken att smörklumpar bildas under omrörning i glassmaskinen.
Annars:  Just Go Crazy! Glasslustan är uppfinningarnas moder...  =.)

Jag brukar namnge mina skapelser, en yttring av stor svada, hög kreativitet samt... för mycket fritid.
Men det blir fan roligare... so give it up for THINK PINK!

Think Pink!
Smultronglass med rippel av rårörda smultron

DU BEHÖVER TYP:
2 dl grädde (40%)
2 dl mjölk (3%)
1 tsk vaniljsocker
-----------
3 äggulor
1 1/4 dl strösocker
-----------
250 g smultron

HOW 2 DOING:
1. Koka i kastrull upp grädde, mjölk och vaniljsocker helt snabbt, under omrörning. Ställ åt sidan.

2. Vispa äggulor och socker VITT och pösigt. Biffiga jäklar som haft stalltjänst gör det för hand.

3. Tillsätt gräddmjölken till socker/äggblandningen under omrörning. Häll tillbaks i kastrullen.

4. På svag värme under omrörning; SJUD hela alltet tills det tjocknar på. KOKAR det går det åt Hellsingland! Sluta när massan tjocknar, vilket inträffar vid ca 85 grader för pettimetrar. För oss med känslan i näven inträffar det vid första bubblan eller när det känns gött... och massan bildar en solid hinna som inte rinner av baksidan på en sked.

5. Kyl kastrullen i kallbad. Lämpligtvis vasken. Byt kallvatten ofta, och rör ännu oftare för att dra ur värmen.

6. Under tiden - kör smullon i mixern, och vänd ner sörjan i den kallnande glassmassan.

7. När massan kallnat under rumstemperatur, ställ i kylskåp och låt vila och svälla.

8. När du tröttnat på att vänta - kör härligheten i din glassmaskin.
(har du ingen glassmaskin, frys i bunke och rör i den ett par-tre gånger i timmen under ett par timmar. den/de sista gångerna - ge den gärna en slutlig genomkörare  i mixer/matberedare.)

(9.) Jag hade ca 200g smullon över, och rårörde dessa med en skvätt socker. Tillsatte dessa som rippel precis innan glassmaskinen stannat helt. Borde däremot ha mosat på dem lite bryskare; de som höll solid form frös till små rosa ispärlor i frysen sedan. Inte säkert att det var ett genidrag...


Gött blev det också.
Flera sällskap har låtit sig väl smaka och prisat dess gräddiskära lov.

Think pink, make love!

Nagellacksunderhåll for Dummies

Där uppmärksamheten slutar, tar slarvet ovillkorligen vid...
Halvvägs ner i min heta förälskelse
O.P.I Get Your Number är det helt uppenbart att den torkat ihop! Min obönhörligt trogna O.P.I Altar Ego gick samma öde till mötes förra året... Pinsamt!

Anledningen är ren slapphet från min sida - jag har slarvat med att torka av flaskhalsen efter användning. När en målar stryker en ju ofta av penseln litet mot insidan av flaskan för att bli av överflödet. Då blir det lätt lite spill som flyter ut på toppen och ner i gängorna, vilket ger att det blir svårt att dra åt korken tätt efteråt. Resultatet blir små luftfickor som gör att lacket torkar ut.
En bör alltså torka av utsidan på hals och mynning med remover när en målat klart.

Extra viktigt med Liquid Sands, som är proppade med sand och glittermedium som skapar absurda luftfickor. Härmed vill jag visa Karma Chameleon bot och bättring genom att uppmuntra lillasyster att ta hand om sina strukturlack.



                                                Showcase: O.P.I My Private Jet

En behöver en sudd bomull, och nagellacksremover.
(Jag kör på skamlig Aceton för närvarande, fasen det enda som biter på vissa glitterlack!)

 

Helt uppenbart en hinna av brunt lack på mynningens ring.
Fukta bomullen med några rejäla droppar remover, stryk sen av penseln ordentligt och ställ/lägg åt sidan.
För att inte skjuta sig själv i foten: jobba snabbt och se till att det inte droppar lack ner i korkens gängor.
Luft och klet är ju det som ska motverkas.

Täck mynning och gängor med fuktad bomull, tryck till helt lätt och vrid fram och åter ett par svängar.
Sudden får inte vara för torr, men heller inte dränkt så remover droppar ner i flaskan när en trycker till.
Jag föredrar fluffbomull framför pressade rondeller, då den liksom kryper in i gängorna
och rensar av sig självt.

Fixed & Fertig!
Raskt på med korken igen och vrid igen och ställ undan tills nästa manikyr.

Katternas Medaljkaka

Det var kattutställning i byn förra helgen. Eftersom bedömningen förlagts till Gävletravets totohall, så gick jag vanan trogen dit och bjöd på hembakt fika... Hästsammanhang = fika. Alltid! Men ärligt talat, det var inte dumt att ha bjudfika i handväskan på kattutställning heller. Bland det bästa på kattshow är att strosa runt och kika bland placeringsburarna där katterna bor mellan bedömningarna (motsvarighet till gästuppstallning på hästtävling), surra lite med kattfolk. Den som erbjuder uppfödare och ägare gofika får också klappa många katter, just saying...

Till nästa år ska vi borsta upp gamla katten Farmor och ställa i kastratklass, vilket ger att jag främst kommer mata mig själv med kakor..? Så på begäran delar jag med mig av receptet - så vi alla kan bli självförsörjande på kaka. LYCKA TILL & SMAKLIG SMASK!

Katternas Medaljkaka

tolkat från "pudrade citronrutor" ur nya Annas Mat
(med ärliga och empiriskt belagda kommentarer från Yours Truly...)

Till ca 20 st behövs deg av:
2½ dl vetemjöl
½ dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
150 g rumsvarmt smör

Krämen ovanpå, frisk citron:
3 medelstora ägg
2 dl strösocker
½ dl vetemjöl
rivet skal av 1 stor citron
5-6 msk pressad citronsaft
florsocker att sikta över

Gör gärna bottendegen i matberedare.
Mät upp mjöl och socker tillsammans med vaniljsocker i apparaten, och lägg i smöret fördelat i klickar.
Arbeta snabbt ihop degen, som inte ska vila utan direkt plattas ut i formen med mjölade fingrar.
En form med löstagbar kant rekommenderas, ca 20x25 cm stor.
Men, en tager vad en haver... Jag har själv en ngt större form, samt en avsevärt mindre, och justerar därmed receptet till hälften, eller 30% mer av allt... på en höft. Verkar inte vara så kinkigt.
Förgrädda mitt i ugnen i 200 grader under 12-15 minuter.
Fritt att prova sig fram med gräddningstiden - kakan får lite olika karaktär när den gräddas något i underkant jämfört med att låta den få ordentligt med färg. Bägge trevliga; en fråga om tycke och smak.

Medan botten gräddas, vispa ägg och socker rejält pösigt.
Tillsätt vetemjöl, pressad citronsaft och rivet skal.
Häll smeten i den förgräddade degformen och grädda i ytterligare 10 minuter.
Citronkrämen är fortfarande lös när kakan tas ur ugnen men det är helt i sin ordning.
Den sätter sig när kakan kallnar. Är en fortfarande inte nöjd med konsistensen, går det utmärkt att låta kakan stelna i kylskåp ett par timmar och sedan servera den direkt ur kylen - den blir härligt frisk och läskande en varm sommardag!
Pudra rätt mycket florsocker (med ex mjölsikten eller en tesil) över den nygräddade varma kakan. Låt den sedan kallna helt och vila till dagen därpå. Lyft först då kakan ur sin form och skär i rutor, ca 6x6 cm stora.
...eller form och storlek efter behag och behov. Och var försiktig med florsockret... less is more!
Resultatet blir verkligt goda "bakelser" som dessutom är ovanligt lätta att göra. Till fest kan bakelserna serveras på portionstallrikar med exempelvis bär och gärna några blad citronmeliss.
Med sin starka färg och smak är de t ex formidabla även skurna till små munsbitar på ett konfektfat, kanske 2x2 cm? Eller dekorera med spritsad grädde/fromage som en alternativ tårta? 
En mångsidig favoritkaka!

Att baka med en Devon:
skulle ta en bild på min medaljkaka - och som vanligt dök katten Farmor upp i sökaren.
Istället fick jag en mörk och oskarp bild på kattens öra, en halv krukväxt... och kakan, därunder. Kattjäkel!

Think Pink

Apropå det där med blomster förresten... så är de en snudd på färglös historia. Bara gräs som aldrig blommar. Ampelliljor och dracenor frodas mest i någon slags fyra nyanser av grönt, och vid sidan av dem har jag bara succulenter. Eller ja... tre av krukorna är ju novemberkaktus, men de gills inte eftersom de aldrig blommat. Trots att de stått utomhus sommartid.

Alltså; fem nyanser av grönt. Så trist att en bågnar! men helt i linje med min ehe... anspråkslösa, jordnära personlighet. Den jag medvetet odlat, that is.
När jag kommit ut om mina allmänna pretentioner, kan jag lika gärna fortsätta. Jag gillar rosa!

Lite som rosorna här, en fantastisk bukett jag fick när jag fyllde 30. Blev helt begeistrad av färgen på dem och beslöt att ingripa med mina gröna fingrar. Inspirerad av den här berättelsen, väl värd att läsa från början till slut, och följa framöver.



Men trots all ansträngning och goda intentioner - mina rosor växte inte alls upp till buskar... utan vissnade, ruttnade och fick spinnkvalster. RÖV!  I jakt på en mer rosenskimrande vardag har jag fanimig uppgraderat min kroppsnära målarlåda från dramatisk... till ROSA. Ett enkelt vis att alltid ha rosenskimret med mig - jag målar det på mig själv, direkt på kroppen.

Inte helt oväntat anser jag att det naglarna som är det fina i kråksången, flinet i glädjebägaren.
Vid sidan av mina tatuerade underarmar är pyntade naglar det som är lättast att själv få syn på i påklätt läge. Till rosa klädedräkt är det fortfarande en lång desensibilisering, vissa ränder blir svårare att få ur...
Så jag skred äntligen till verket och köpte mig en Princesses Rule! från det bekanta O.P.I!

Det här har varit en het önskan sedan jag snodde iväg trotjänaren Altar Ego efter att det snappat tjyvluft i korken och tjocknat ihop. Sorgen var tvehågsen - färgen var otroligt fin till min hy... men det var ju ett förjävla lömigt namn! Därav vandrandet kring het gröt mapett lack som heter Princesses Rule! Royalism är inte min grej, och rosa prinsessor har väl legat feminismen till last så det räcker redan, utan att jag blir en vandrande arketyp. Men å andra sidan... så har vi en kvinnlig tronföljare på G, och min Roomie är trots allt en av många "Daniel från Ockelbo" - det går visst ett tjog på dussinet av dem... så jag låter detta passera.
The nailpolish... it's so pretty!

O.P.I Stay the Night
(Mariah Carey collection)

Oh, well... den enas död - den andras bröd.
Denna omstrukturering ger att min lillasyster nu är införlivad i nagelpyntets förlovade sfär... självfallet via O.P.I.s Liquid Sands.

Det var dit de fick vandra, de färger som skulle överglänsa min persona. Syrran ser ut som en fantastisk amazonkvinna och har pluggat musik på folkis = kan ta avsevärt mer "drama" än mig.
Hon förärades den lila Can't let Go och vampigt rödsvarta Stay the Night. Den senare fick redan första kvällen följa med på kalas - jag ler och nickar belåtet...

For the Record: min blåställskompanjon Get Your Number behåller jag. It's fabulous!
Likaså det sobert bruna My Private Jet, det har jag på mig när jag går på trav. Dessutom absolutely smashing under ett tunnare lager av Princesses Rule!



Brun och grön tillsammans med rosa är en favorit, och tjipp, så var vi tillbaka till gröna växter på brun stam med en het önskan om rosa blomning. Cirkeln är sluten.

Dracaena Marginata - trial & error

En av många mäktiga ampelliljor
75cm hög - och växer

Elitloppshelgen är varje år lika med den stora omskolningen av krukväxter, företrädesvis maffiga ampelliljor. Har ju drivit upp flertalet generationer på de plantor jag skaffade för ett antal år sedan. Ren linjeavel - släppa fram några stänglar emellanåt, sen noppa sticklingar från olika moderplantor och tussa ihop i småkrukor efter behag. Börjar bli ett gäng nu... en 17-18 krukor iallafall. Från nysatta skott till snudd på meterhöga buskar.

Men i år sket det sig med liljorna - lagom till Olympiatravet var det läge att toppa de större exemplaren, och de hade inte hämtat sig tillräckligt för att tåla en omplantering. Det får bli en senare fråga. De senaste småttingarna lär ju skolas om till midsommar iallafall.


Temat för dagen blev istället att fortsätta driva projektet:
att lista ut hur katten en beskär och förökar en kantdracena - Dracaena Marginata.
Har en handfull trearmare som börjar likna trollsvansar - små tofsar på jättelånga stammar. Jättefula, och i stort behov av toppning för att få fler förgreningar på varje stam - i bästa fall en tre stycken per toppning.

PROBLEM:
Ingen har en aning om exakt HUR en går till väga. Och om de vet, tänker de fan inte dela med sig. Mina googleskills ger inte mer specifikt än "toppa med en ren kniv och föröka med toppskottet". Glasklart!?
Vart i hela Hellsingland på plantan lägger en snittet?
Hur fan ska skottet rotas?
osv, osv...
Inte ens min mamma kunde finna på råd i sina gamla blomsterböcker, och då är det pyrt läge.
Här återstår bara den hårdkokta metoden: Trial & Error..!

Resultatet av den första toppningen.

Tog resolut fram Roomies stora brytbladskniv och tvättade av bladet... drog tre djupa och snittade av en decimeter under nedersta bladvarvet.

Drog en rövare på det vekaste exemplaret, och det verkar ha fungerat. Efter några veckor verkar något vara på G, förmodligen ett nyskott inom kort!

En stor spricka, och en mindre på motsatt sida - lovande!

Kontroll av det första toppskottet.

Efter en knapp veckas lufttorka och ett par-tre veckor i vatten har det hänt saker. Gissningsvis håller den på sätta rötter... men faen vet!

Så till skillnad från stackars Commander Crowe fick den här skånken startförbud i helgen. Ingen rotning i mylla kommer ifråga förrn jag vet om det är rot eller röta på pinnen!





Eländet får stå och gona till sig i vatten en vecka till - överlever den åker den i mylla senast om söndag.
Här ska banne mig på sikt drivas upp träd!
Saknar fortfarande den yuccapalm jag tiggde åt mig från nybilshallen på volvo för en 10 år sedan (den passade bättre i mitt badrum än i containern), sen den gick om intet i en av Stockholmsflyttningarna.

Och fräckare än att köpa sig ett nytt träd, är att tillverka ett eget... ska vi ge det en 3-4 år?

God växt, lille skottspoling!